Tusen spänn och fest och fest igen

Igår var det inflyttningsfest för min vän Niklas, som bekvämt nog bara bor en knapp kilometer från Liljeberget. Det var på det hela taget en underbar dag som började med sushilunch på Samuraj och en vända till Chokladboden där jag köpte en hel kasse med lyxig, hemgjord choklad. Det blev chili/vaniljpraliner, chokladkex med torkade apelsinskal, krämiga moccafingrar och en toksöt hjärtformad klubba av 70%-ig choklad.

När man går på inflyttningsfest anser jag det vara kutym att ta med en inflyttningsgåva, så jag hade köpt en hammare vars handtag var översållat med fuskdiamanter. Är man en man av klass, som min Niklas, så är det viktigt att allt man gör utstrålar lyx och flärd - inklusive renoveringsarbete.

Temat för festen var Barbie&Ken, bimbos&brats, vilket jag tyckte var en alldeles lysande idé. Här har vi Niklas storasyster, Pretty in Pink, tillsammans med en mystisk blondin som drog åt sig allas blickar den kvällen.



Jessica och hennes sötnöt Tommy var där och de var - som sig bör - sådär magiskt nykära att de knappt kunde ta händerna från varandra. Ni vet hur det är, när man precis har blivit ett etablerat par och allt man tänker på är hur många dagar det är kvar tills man får träffas igen, hur underbart den andre doftar och alla de roliga, intelligenta saker han/hon säger och tycker och tänker. Det är nästan så att man under en period smälter ihop och blir ett symbiosdjur med fyra armar, fyra ben, två huvuden och ett jättelikt, glödande, blödande hjärta.
Just så var Jessica och Tommy igår, precis hela kvällen och det var en nära nog outhärdligt vacker syn för en cyniker som jag. Jag önskar dem verkligen all lycka.

Hans Majestät kom dit som någon sorts gaypimpmodebloggare ala Perez Hilton. Han såg dyr ut. Stureplansdyr.

Självaste inflyttningsbarnet Niklas tillsammans med en Sweeny Todd-liknande filur som aldrig riktigt lyckades hålla sig för skratt. Här kom jag på dem ute i köket med att hålla låda om en taklampa som Niklas aldrig ville sluta peka på.

Ute i vardagsrummet satt de här tre sockersöta damerna och vaktade bålskålen.
När jag försökte närma mig skålen och plastmuggarna fick jag genast Onda Ögat av tjejen i svart. Jag stelnade till och backade försiktigt ut ur rummet igen.

För ett ögonblick trodde jag att jag hade hamnat i ett spegelrum, men sedan visade det sig att det bara var blondininvasion i köket. Jag blev fortfarande inte klok på vem den gäckande skönheten till höger var...

...förrän hon plötsligt vände sig om och började gorma något om en avbruten nagel.
Det visade sig att den här lilla godingen hette Oskar, och sannerligen om han inte hade snyggare ben än alla fruntimmer i sällskapet. En mycket trevlig kille och slående vacker kvinna.

Själv var jag såklart Robert Smith-barbie.