About a letter

Segaste datorn - I haz it. *suck*
Badrumsgolvet och hallgolvet är skurat, kattens badrum är städat, sängen är bäddad, disken är klar och kattlådan tömd. I fönstren glöder rökelse och TV-möbeln är dammtorkad.
Jag har lagat mat och ätit glass. Jobbat halvdag. Fikat på stan med darling Elisabert och fyndat en toksöt, svart hängselklänning för ynka fem riksdaler(!) på Röda Korset samt en dubbelknäppt Cheap Monday-kjol på Emmaus.
Skrivit quiz och fått mitt första handskrivna brev sedan jag var barn.


Ända sedan Cissi skickade det där underbart söta nattsms:et för någon vecka sedan har jag gått omkring och funderat på hur jag bäst skulle kunna återgälda gesten, och till slut kom jag på det: jag skulle såklart skicka ett Första Hjälpen Höst-kit! Som ni alla säkert vet så är det lätt att låta sig dras ner i mörka tankar när vädret mulnar, löven faller och graderna sjunker genom hela landet, och även om ord och cyberkramar visserligen kan göra mycket så är de ändå inte lika påtagliga som fysiska, materiella ömhetsbevis, sådana som går att ta på och spara.
Särskilt när man har flyttat till en ny stad och fortfarande befinner sig i den där sköra rotningsprocessen. Alltså såg jag till att sätta min plan i verket redan dagen därpå.


På vägen hem från jobbet stannade jag till på Lagerhaus för att köpa en påse färgglada jellybeans, ett kaneldoftande värmeljus och en rosa, hjärtformad tablettask med texten: "All you need is love candy" (jag skulle kunna bosätta mig på Lagerhaus).
Nästa anhalt blev posten, där jag anförskaffade ett vadderat kuvert, och under resten av vägen hem till Liljeberget valsade jag från träd till träd för att fylla så mycket som möjligt av det kuvertet med höstlöv i flammande färger. Det måste ha sett ganska roligt ut där jag gick och skakade ner löv från träden för glatta livet. När jag kom hem tyckte jag dock fortfarande att kuvertet kändes lite tomt, lite fattigt. Så jag släppte dessutom ner två påsar av mitt favoritté, Indian Spice, samt två dödskalleplåster och skrev avslutningsvis ett litet brev (för hand såklart) med noggranna instruktioner för paketets innehåll.


Och när jag kom hem från stan låg alltså svarsbrevet på min dörrmatta, ett helt A4, fullskrivet på båda sidor, och jag ser verkligen fram emot att slå mig ner med en kopp kaffe och lite skön musik och skriva svar.
Alla borde ha en Cissi. Det borde vara lag på det.