Ett stycke kultur

Ja. Det var ju den där teaterdagen jag skulle återkomma om, ja.

Kvällsföreställningen på Viskadalens Folkhögskola fick man tyvärr inte lov att fotografera, så ni får helt enkelt ta mig på mitt ord när jag säger att uppträdandet var strålande och pausfikat utsökt.

Däremot kan jag bidra med några bilder från lunchteatern "Soppa på en spik" på Café Röda Rummet.

När man ska till ett ställe som heter Röda Rummet gäller det att först komma i rätt stämning. Tänk svårmod. Absint. Stockholm i fågelperspektiv. Jesu efterföljelse och piss och pest och senapsgas.

Jag anlade raskt min hårdaste Strindberg-min.

Det var kallt och duggregnade.

Känner ni min ångest? Känner ni den?

Haha, vi är så lika att han hade kunnat vara min morfar.

Soppa stod det i programmet, och mycket riktigt serverades det någon borstj-liknande historia, bröd, kaffe och en bit mörk choklad.
Jag hade till och med tagit med mig ett tummat exemplar av Röda Rummet, så att alla och envar skulle se hur hängiven jag var.

Därefter bjöds det på underhållning av den här mannen.

Han hade ett riktigt trevligt skägg och fin, nystruken skjorta.

Jag sög på min chokladbit, lutade mig bakåt i den signalröda hårdplaststolen och kände efter, riktigt ordentligt. Lyssnade igenom, bortom pianotonerna. Rannsakade min själ. Tog ett snapshot av den omedelbara verkligheten.

Det var ångest.

Bild från: www.teosofiskakompaniet.net