Where everybody knows your name

Ibland är det märkligt hur smidigt allting kan lösa sig trots att ens ursprungliga plan gått i stöpet. Idag arbetade jag 7:45-12:45 och skulle möta upp Elisabert kl 13:00 vid Köttbulle House (jag kommer inte över hur otroligt fånigt det känns att skriva ut det namnet).
När jag väl kommit ut ur byggnaden ser jag att hon har sms:at mig och ställt in pga. akut sjukdom. Aja, jag var ändå i stan och hade några ärenden att uträtta, så jag såg snabbt till att bocka av dem och tog därefter en runda förbi Café Viskan för att se om det kunde tänkas sitta någon rolig människa där. Man vet att man bor i en småstad när man vet precis vart man ska gå för att hitta någon att leka med en regnig dag.
Where everybody knows your name, liksom.

Idag hittade jag Victor (ej att förväxla med Mr Dixit) på uteserveringen, och på grund av vädret drog vi raskt vidare till Köttbulle House där vi blev kvar i närmare tre timmar.
Det är inte klokt egentligen, hur många man umgås med på fester och i andra ytligare sammanhang utan att någonsin försöka lära känna närmare på tu man hand.
Människor man förvisso kan tillåta sig att skratta, gråta, skvallra och diskutera med långt in på småtimmarna, men aldrig utan den underliggande, allestädes närvarande distans som gör att man ändå inte kommer varandra närmare än skal mot skal.
Imorse, t.ex, var jag och Victor drinking buddies.
Efter att i över ett års tid ha varit ytligt bekanta som bara festat ihop var det först nu, idag, som vi verkligen började lära känna varandra som individer och jag kan uppriktigt säga att det var länge sedan jag skrattade så mycket under en och samma eftermiddag!
Underbara, överenergiska kruttunna till människa!
Det där måste vi absolut göra om!

Och till alla er, mina älskade fattigbarn - det är Köttbulle House som gäller från och med nu!
15:- för en kopp kaffe, where everybody knows your name.