Östersund i mitt hjärta

Idag längtar jag hem så att hjärtat blöder.
Hem. Till Skivhörnan där jag stod i vem vet hur många hundra timmar och tjuvlyssnade på alla de skivor jag ville ha men aldrig hade råd med, festerna i Brunflo och bussarna som aldrig kom.

Café Tingshuset med stans billigaste Jolt-Cola och räkmackor, Domus där jag och mamma brukade fika chokladbiskvier, Åhléns.

Téhuset där jag och Stan the Man har suttit och pratat om allt mellan himmel och jord, busstorget där jag och mina kompisar hängde om kvällarna när mörkret föll och vi inte hade någon annanstans att ta vägen, Permans som egentligen var lite för fint för oss skräpungar men dit vi gick ändå när folk blev osams och lät markera detta genom att ockupera varsitt café.

Hobbyboden, stadsparken, Storsjöyran, Ewert Ljusberg, biografen, H&M och Kupan (hur hade jag någonsin hittat kläder i min prisklass om det inte hade varit för mitt älskade Kupan?).

Men mest av allt saknar jag folket.

Stan/Tobey

Wuffe

Magnum

Kicki

Stellan

Zandra

Gizmo

Mirlinda

Nicole

Lisa

Anna

Johan

Rosa

Latzius

Perra

Gnildron

Thorgal

Hälge

Alla de som försvann med tiden.

Alla er som jag bara hann snudda vid.

Ni fattas mig än.

Ni fattas mig så att det gör ont.

Bilder från: hell-man.se, 365ostersund.wordpress.com, arrivalguides.com