Jag är så vanvettigt trött på bittra översittare. På den sortens bitterhet som övergår vanlig ironisk humor och tränger in i varje skrymsle och vrå som ett nervgift.
Folk som tror sig vara bättre än alla andra för att de är högutbildade, för att de sitter på vissa orubbliga moraliska principer, för att de har läst si och så många böcker och skrivit si och så många vetenskapliga uppsatser. Jag är trött på den uppenbara bristen på vanlig jävla ödmjukhet och förståelse. Men av någon anledning tycks jag dra till mig hänsynslösa besserwissers från alla kategorier.
Som det är nu vill jag inte höra ett ord till om hur smart och innovativ någon är i jämförelse med alla andra i klassen/på jobbet/i styrelsen. Jag vill inte befatta mig med fler underbarn som enligt egen utsago lär ha uttalat sig om ateismens vara och icke vara innan de lärde sig knyta skorna, jag vill inte höra fler eldtal om pöbeln, om idioter eller bidragssugande slödder och vänsterpack. Jag orkar inte mer glansögd oförståelse, förebrående tystnad eller fler emotionella handikapp från den sortens människor som tycks argumentera emot så fort de får chansen bara för diskussionens skull.
Jag har kommit fram till att jag lätt låter mig imponeras av dessa högfärdiga retoriker, men att de i långa loppet bara får mig att må dåligt och känna mindervärdeskomplex. I värsta fall smittar de av sig så att jag efter ett tag börjar prata likadant själv, och det skäms jag för.
Jag vill inte vara sådan. Jag vill inte bli överkörd och övertalad till att tycka någonting jag verkligen inte håller med om. Intelligens i all ära, men kommer den inte inslagen i ödmjukhet och medmänsklighet så går den bort från och med nu. Tvärt.
Rakt ner i Plus-Sverkers soptunna med en skräll.
Gå härifrån. Låt mig bara vara.
Folk som tror sig vara bättre än alla andra för att de är högutbildade, för att de sitter på vissa orubbliga moraliska principer, för att de har läst si och så många böcker och skrivit si och så många vetenskapliga uppsatser. Jag är trött på den uppenbara bristen på vanlig jävla ödmjukhet och förståelse. Men av någon anledning tycks jag dra till mig hänsynslösa besserwissers från alla kategorier.
Som det är nu vill jag inte höra ett ord till om hur smart och innovativ någon är i jämförelse med alla andra i klassen/på jobbet/i styrelsen. Jag vill inte befatta mig med fler underbarn som enligt egen utsago lär ha uttalat sig om ateismens vara och icke vara innan de lärde sig knyta skorna, jag vill inte höra fler eldtal om pöbeln, om idioter eller bidragssugande slödder och vänsterpack. Jag orkar inte mer glansögd oförståelse, förebrående tystnad eller fler emotionella handikapp från den sortens människor som tycks argumentera emot så fort de får chansen bara för diskussionens skull.
Jag har kommit fram till att jag lätt låter mig imponeras av dessa högfärdiga retoriker, men att de i långa loppet bara får mig att må dåligt och känna mindervärdeskomplex. I värsta fall smittar de av sig så att jag efter ett tag börjar prata likadant själv, och det skäms jag för.
Jag vill inte vara sådan. Jag vill inte bli överkörd och övertalad till att tycka någonting jag verkligen inte håller med om. Intelligens i all ära, men kommer den inte inslagen i ödmjukhet och medmänsklighet så går den bort från och med nu. Tvärt.
Rakt ner i Plus-Sverkers soptunna med en skräll.
Gå härifrån. Låt mig bara vara.
Bild från: worth1000.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar